inte parkera
ibland kan det vara så, att det bästa vore att parkera sig på ett ställe och bara vara där.
just nu är jag inte parkerad jag flackar runt som en skållad råtta mellan det en och den andra.
det innebär inte att det är oangenämt, inte alls, inte alls utan tvärtom.
men det är klart lite snurrigt blir det, att kastas mellan att föreläsa om "personlig effektivitet" att i nästa stund prata om "kommunikation" och däremellan prata om "ledarskap" eller varför inte "service vårt vapen" och "marknadsföring" till att hamna på teater ena kvällen till heta japanska källor en annan och slutligen en kväll tillaga sin egen yakiniku på Shogun och hela tiden medans man lagar sin fina middag fundera "var fan lämnade jag bilen?"
det är inget fel att ibland undra var man lämnat sin bil, ibland är det så det är, man är lite så där lätt disträ.
men när man inser att man för andra gången på tre dar kommer att springa runt i samma garage och försöka hitta bilen och inte vara helt säker på vilken bil det var, ja då kanske man ska parkera sig ett tag.
inte så att det är oangenämt, man kan ströva runt där i garaget och ta det som ytterligare ett äventyr i livet, titta på bilar (om det inte är jätte sent och garaget är tomt) och drömma om hur det vore att äga just den eller den eller den bilen.
men riktigt så soft blir det inte nere i garaget, när du till slut undrar om bilen är stulen eller kanske du är i helt fel garage, nä då börjar lilla hjärtat klappa lite så där lagomt taktfullt och pockande påminnandes om att "koll på läget?"
fast nu är det ju så att hade jag parkerat mig så hade jag missat så mycket, möten med andra, goda middagar, japansk tvagning och heta källor för att inte tala om bra teater med underbart sällskap.
nej, i helg kan jag parkera mig, när väl april har övergått till maj, ska jag dra igen gardinen i sovrummet för att parkera mig i min säng inte stiga upp ur min säng på hela helgen, inget fint väder som kan locka mig ut, inga måsten som skall göras, nope bara njuta i min säng med en njutningsbar gäst.
tonåringarna kommer att sucka över dekadensen men då kan jag säga "jag är ju hemma i alla fall och ni vet var ni kan hitta mig, stäng dörren!"
alien
läste en intressant artikel häromdagen.
"20% av världen befolkning tror att deras grannar är utomjordningar"
visst kan man ibland undra över hur folk är funtade, att 20% skulle vara utomjordingar?
tror inte riktigt på det.
nej, funderar man och gör en mer noggran analys av läget på omgivningen inser man snabbt att det max kan handla om 0,4% av grannarna som kommer från en annan planet, fast det är klart det beror ju på hur snävt man drar gränsen och jag är ganska generös i det fallet.
tänkte att om fler är med i populationen så kanske jag hittar fler aliens men riktigt så blev det inte.
själv tänkte jag snart ta min lilla rymdfarkost, packa min Quaich bar och sätter mig på en lugnare planet i avvaktan på att de ryggradslösa helt har tagit över eller flyttar någon annanstans.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 innan sändning
kan vara bra att använda sig av, andas djupt och vänta.
fråga sig själv varför går jag så "igång" på det här? vad väcker det hos mig?
min lilla gratis coach och tillika hotellgäst säger "sov på saken" eller skicka det till dig själv innan.
det brukar bli bra det!
det finns så många gånger som man inte vill räkna till 10, många gånger som fingret så gärna vill trycka på "sänd" men gör man inte det så brukar det mesta rinna av och när man vaknar igen så finns det inte kvar, det där behovet av att klicka på sänd.
ibland så tar det
inte alltid som ett medvetet val utan för att någon eller något säger STOP.
ungefär som kroppen när du inte har förmåga att stanna upp ger igen genom att sluta fungera som du vill eller tvingar dig att ligga i din säng omgiven av värktabletter och kanske snoriga papper.
ofta går det att lura den lilla kroppen med lite eller mycket piller, febern som vill ha dig liggande i säng vilandes kan du lura med ett piller (vila kan vi göra sen)
det är det där gångerna då den uppskruvade fjäderna i dig bara inte ger dig ro att stanna upp utan att du måste vidare, vidare för att upptäcka nytt.
det är inte bara den lilla kroppen som säger nej ibland kan det vara den lilla rara polisen.
som säger STOP nu gick det lite väl fort det lilla livet.
jag har en fjäder som inte är en fjäder utan en tung högerfot, ok jag släpar inte den efter mig men när jag sitter i en bil blir den tung.
i perioder är den tyngre än andra gånger och är jag ensam så brukar den bli tung beroende på mitt humör.
en bra bil som ger ett bra genssvar på tyngden skadar ju inte, inte fullt lika roligt med en lådbil eller buss.
men en liten bil med bra motor som ger dig den där känslan av frihet.... och att vara först!
först, ja det kan man ju inte alltid vara på vägen det är bara att inse att någon finns alltid framför dig men det handlar om känslan av att inte låta sig ledas av någon annan utan att leda.
ja, jag inser ska jag ha kvar både kort, bil och liv så kanske man borde tänka om men det är svårt.
funderat en hel del på att skaffa en bra bil med en bra motor och ge mig ner till Tyskland för att blåsa fram och tillbaka på autobahn, många långa mil med en bra bil i hög hastighet.....
ja, jag vet att en bra bil skulle bli ganska illa för mig, min A4 eller 100 Cab skulle göra mig förtvivlad att inte få använda den till vad den kan ge, nä bätttre kanske med en lådbil som håller dig på banan.
jag har haft tur, förra gången (en sen natt för ett bra tag sedan) hade polisen dålig koll på farten men klart att de tyckte det var konstigt att jag blåste om en polisbil på motorvägen, kunde inte säga att jag såg så dåligt så jag inte såg att det var en polisbil men just då såg jag ingenting, nä just då önskade jag bara att de skulle plocka in mig till häktet och ta hand om mig (två söta polisflickor på nattligt uppdrag hittar snabbt blindstyre på motorvägen som behöver bli anhållen) nä jag blåste grönt och med uppmaning att hålla koll fick jag ensamt fara vidare i min förvirrade färd.
det är inte så att jag undvikit polisen kanske närmast så att jag jag velat bli ertappad, att någon annan säger STOP att man då kan stanna upp, fundera om börja reflektera om det är så bra det här med den tunga foten.
vissst bränner det hårt i plånboken men den brännan kanske är värt det.
hört att man kan resa ner till MONZA banan och köra..........................