jonassingelblogg

förfallet är totalt!

en helg som var välplanerad och välfylld med utegång och storshopping blev snorpapper och ett par
Dolce & Gabbana kalsonger.
Lördagen spenderades under täcket med en bok medans andra fick vara ute och roa sig, nåja det fixar jag man kan inte vara på topp hela tiden men visst lite bittert är det när de kommer folk och hotellgäster inrumlandes sent på natten efter en helkväll på stan.
bittert är det att resa 40 mil för att shoppa kläder och komma hem med bara ett par kalsonger, nåja inte vilka kalsonger som helst utan ett par D&G men det kompenserar inte riktigt, riktigt den lilla taggen.... (och heller inte bensinkostnaden)
jag försökte verkligen jag kämpade gick runt runt runt och kände, klämde och bedömde men nej inget föll i smaken och inget blev provat (jo jag prövade en hel del skor, snygga skor iofs men....nej det blev inte vi)
skyller på förkylningen, inte riktigt i toppform och jag handlade en hel del kläder för någon vecka sedan och hade det varit lite kapitalvaror, kanske en samsung tv, nas eller en sonos då hade jag slagit till.......
men fick i alla fall en trevlig resa med "ladsen" så det var värt det både bensin och bitterhet  och jag fick ju äta en pizza och det var inte igår (spinning i mängder så fort jag är frisk)
bittert är dock utegången men det kommer jag att ta igen med råge och då har jag i alla fall nya snygga och mycket dyra D&G under, för vem vet.........

sitter här filosofere med hjälp  av musik en värmande brasa och en god whisky.
musiken får mig att minnas, brasan värmer min just nu skröpligt frusna, förkylda kropp och whiskyn mitt inre.

har tänt ett ljus i mitt fönster.

minns hur det var för ett år sedan, kaoset., resan och smärtan och känslan av att måste vara den som är.
för ett år sedan på förmiddagen satt jag vid min dator på mitt kontor gick in på nätet läste nyheterna och insåg att det jag fått reda på var sant.
för ett år sedan tog jag farväl av det som varit och inledde en resa.
en resa mellan det mest mörka och djupaste av smärta, saknad och av att vara totalt utan fotfäste i livet.
men också en resa tillbaks till det som håller oavsett vad, det som finns där och ger en trygghet och skydd - familjen och vänner.
ett år då vänner som är vänner visat sig vara vänner som finns i där för att du ska hålla och hitta ut till livet.
ett år då jag hittat tillbaks till min familj och den oerhörda trygghet och kärlek de ger till mig och mina barn,
ett år i limbo och under hot, glömmer vi att vi lever i limbot ser vi ett liv som gett så oerhört mycke av sorg, smärta, förvirring, hat men också glädje, njutning och oreserverad kärlek. 
mitt liv i dag är så annorlunda både idet vardagliga livet, relationer till barn och insikten av att njuta.
njuta av det lilla man har, för att just det du har är så förgängligt, ett liv full av framtid kan avslutas av någon annan och kasta dem som finns runtomkring in i det djupaste mörker.
ett liv som varit gemensamt kan avslutas av någon annan, kastas iväg som en avdankad trasa.
ett liv som avslutas av trötthet skapar smärta och saknad hos de vars band kapas till sin egen historia.

stannar ett slag och ser att ja, en smärtsam resa en resa där historien tillbaka till det som är hållbart alltid också skapar en framtid, din historia och din familj.

utan händelserna hade whisky "bara" varit whisky, inte den njutning en drum av olika whiskyn kan ge.
utan händelserna hade inte familjen varit så nära och mitt hotell så öppet för  gäster och så öppet för en speciell gäst.

ett år som jag tagit ifrån så mycket men också gett så mycket.

Simon, ett ljus brinner i mitt fönster för dig i kväll!

  

navelludd är min stora sysselsättning just nu, lite oroligt men ser det som en bra träning oh kontemplation ett sätt att samla på sig krafter för att komma igen sedan.

kall luft, familjen, böcker, tv, lite whisky och mycket vila, ja just nu är det inte så mycket mer…     och det är ju precis det som var tanken..........