knödel unt sauerkraut






jojo, är man på resande fot får man ta seden dit man kommer minsann och det är väl det som är det fina med att resa att också upptäcka den kulinariska sidan av ett land..
......när det är  kulinariskt

för alltid är det ju inte det med bästa vilja och då kan man vara glad att det finns ett KFC eller en MacDonalds runt hörnet, även om jag stolt måste tillstå att jag lett och fint intagit knödel, sauerkraut och annat (att jag grundat med en stadigt stadig frukost för att klara mig hela dagen det visste ingen) men när jag påbjuds en icke utryckbar del av en ko som verkar rå, då tackar även jag nej ler och säger "nej, så mycket kan jag omöjligtvis äta" och fortsätter peta i mig min sauerkraut

att vara ute och resa och hamna med människor där du inte fattar ett jota av vad de säger kan också vara skönt, lite skön avkoppling som en liten retreat sådär.
du kan sitta där och le och sitta i dina egna funderingar, peta runt med din knödel medan de andra bara pratar på med sin rotvälska, kanske förlora sig bort i gamla minnen till en solig sommardag full av njutning..
tills du inser att samtalet avstannat, du tittar upp och ser att tjugo personer tittar på dig undrande, jo då har någon passat på att översätta eller gå över till engelska bara för din skull och där satt du och bara kopplade av från allt.. 

nä, då kan det vara skönt att avsluta med en skön salsainspirerad dans inför alla man slipper säga så mycket då..

och att fortsätta natten med en runda på stan hamna på ett latinohak och därifrån på ett techno disco bland stadens unga stekare som undrar hur "farbror" hamnat där? 
eller att avsluta på morgonkvisten med att dansa på en skön pub i en alldeles bedårande stadsdel som påminner om gränderna i gamla stan.
tills du dagen efter kommer tillbaka till den bedårande stadsdelen lite tidigare på kvällen och inser att den var nog inte så bedårande och inte likt någon gamla stad utan med som alvesta centrum en mulen oktober kväll....
och nu inser du varför alla tittat lite förundrat på dig när du beskrivit den vackra gamla miljön där du roat dig natten före..

jodå, man säger farväl på lite blandad svengelstysk och inser att de nog tänker
"han sa inte mycket, han dansade dock bra men verkar ha lite dålig aptit och synen verkar dålig som inte ser skillnad på riktigt gammalt bedårande och alvesta centrum"
och själv tänker du "tänk vad mycket stoft vi har tonåringen och jag till vår nya bok min galna tyska släkt"




 

konsumentlycka





tonåringarna skulle laga middag "skulle vara gott med en sallad" sa en och tittade på mig lite sådär svävande frågande.
"titta inte på mig" svarade jag
men visst, någon fick kvista ner och köpa grönsaker för att täcka det plötsliga oförklarliga behovet av en fullständig kostcirkel.


"förr hade vi alltid grönsaker och frukt hemma" säger tonåringarna lite nostalgiskt.
"japp" svarar jag, "förr bar vi tonvis med frukt och grönsaker från affären och halva tonnen bars ut i soptunnan oäten, den halva tonnen kostade en halv förmögenhet i inköp och andra halvan av  förmögenhet gick åt till att få sophämtning varannan vecka, och var ni lyckligare då?"
nu undrar tonåringen/arna naturligtvis vad det har med lycka att göra.... och svarar med ett svävande "nja"
"jo" säger jag  och inser att nu handlar det om att komma med en väldigt pedagogiskt bra förklaring till mitt resonemang om jag inte ska tvingas till frukt- och grönsaksdisken…

"konsumentverket säger att man ska äta si och så mycket grönt och frukt och såååå lite fett för att må bra och var lycklig"  (nu kanske det var socialstyrelsen men skit samma kv är roligare än sos) "men att må bra och vara lycklig handlar inte om vad man stoppar i sig utan om andra saker"
"typ, vad?" undrar tonåringarna lite osäkra på om de överhuvudtaget vill ge sig in i ett resonemang med mig.
"må bra och vara lycklig handlar mer att omge sig med människor som är glada och lyckliga och jag blir lycklig när halva förmögenheten går åt att köpa snygga svindyra kalsonger för att inte bli ertappad i ett par grå urtvättade sladdriga, och sprider min lycka till er så att ni blir lyckliga och mår bra" nu är tonåringarna med på banan och fattar resonemanget, snygga svindyra kalsonger ger en lycklig vuxen som ger lycklig tonåring och det kostar frukt och grönsaker, så lång är de med
"den andra halvan av förmögenheten?" undrar de nu

"jo, av den skapar vi ett high-tech hem med musik som flödar obehindrat" 
tonåringarna tittar nu lite storögt undrande på mig
"nu, jäklar har han spårat ut gubben" ser de ut och tänka samtidigt som det sneglar mot telefonen och jag förstår att de funderar på att ringa min jourhavande analytiker för att finna råd på vad de ska göra med mig
"jo, vi mår bra av att få rocka loss på ett dansgolv med jämna mellanrum, och nu brukar vi göra det ganska ofta på lokal, men skulle det vara så att vi behöver rocka loss lite oftare (vilket också är bra för att förbränna bort fettet som vi nuförtiden sätter i oss tvärtemot konsumentverket eller vem det nu var)  då kan vi tack vara den andra halvan av förmögenheten göra det hemma" säger jag och drar igång lite medryckande musik från NASEN via SONOSEN och tar en svängom på vardagsrumsgolvet.


the hard road



nope, ibland blir det inte inte den lätta vägen, vissa helger tror man ska bli sådana helger som är mer soft men så fel man kan ha.
att ha gäster som man tror man kan softa lite lätt med, roa sig bara lite på ett hak i stan och ta en tidig bulle hem innan klockan slagit tolv.
men nejdå, man kan inte alltid utgå från att det blir som man tänkt.
ibland vill gästerna inte lämna haket för än  man själv håller på att falla ihop på dansgolvet och då säger dom "ok din veka storstadsbo vi får väl se till att du kommer i säng" och slänger in en i en bulle och när man tror att man bara kan krypa ner i bingen med en skön hotellgäst, nädå då ska musiken på och det skall dansas och kanske provsmakas av en och annan drum.

undrar om jag inte borde konsultera konsumentverket, de brukar ha råd om både det ena och det andra som kan vara bra att ha check på. kanske det finns  bra råd om hur ofta en 28-åring bör vara ute och roas sig och vilken tid det senast lämpar sig att ta en bulle hem.

the easy way





ja, vad sa bibeln (inte min stil bibel utan den riktigt tunga bibeln) om vägen? smal och slingring eller bred och rak.

träffade en god vän en eftermiddag på ett trevligt cafe i city, vi har försökt få ihop det ganska länge men inte lyckats men nu var det gjort med ett snabbt sms "jag är i city, har du tid att träffas?" och jag svarade "japp"

"du ser fräsch ut, nu!" sa hon när vi stod där på konserthus trappan och kramades "nu?" undrade jag
klart förstod jag henne, sist vi som hastigast träffades vid en grönsaksdisk såg jag nog ut som en  förvirrad, hålögd man som inte hade koll på vad det var för skillnad på en tomat och ett äpple utan fick hjälp av personalen att förstå att det var inte vare sig frukt eller grönsaker jag var på jakt efter utan glödlampor och dom fanns inte heller i delikatess disken men dom skulle kunna ropa efter en psykiatriker i högtalarna om det kanse inte var det jag behövde mer än glödlampor.

nåja nu hamnade vi lite på en krokig väg från tomater till psykiatriker (ja, inte för att skillnaden kanske är så stor)

"vad för dig till city?" undrade jag  "jag har mitt kontor här" var svaret och det visade sig vara ett litet ett men snart flyttades det in i 600 kvm mitt i city.
"och vad gör du?" undrade jag som minns de små kontoren hon haft tidigare.
"så lite som möjligt på så kort tid som möjligt med så lite insats som möjligt, och jag vill ha dig med"

nåja, nu överdrev jag lite men lite så var det allt om man kokar i hop det till det de var "men vad är haken?" undrade jag.  "själv tittar jag på sjöhusen i Järla åt mig och mindre lägenheter åt barnen" var det ungefärliga svaret..... och förklarade haken som inte var mycket till hake.

klart jag undrar, ska jag vandra vidare på den här smala krokiga vägen eller hoppa på den breda raka? inget sjöhus i Järla men kanske en sjuttonrums villa i Saltis för gör jag så lite som möjligt på så lite tid som möjligt med så liten insats som möjligt, ja då behöver jag nog ett stort hus med många rum att måla om för att få tiden att gå....






just nu





ja, just nu är det mycket, det kan vara så ibland.
ibland känns det inte bra när det är mycket.
just nu är mycket väldigt bra.
bara undrar varför dygnet har för få timmar och varför morgonen behöver komma så snabbt efter natten.



nattsving i midsommer






jodå, visst blir det nätter i midsommer och lite mera mord, kanske inte mord men lite så att man kan förväntas hitta ett lik i buskaget när morgondimman lättat.

har ni varit med en lite kylslagen sensommar natt när dimman ligger på och det är svart som natten.
du går stilla fram på en väg (som du egentligen vill fara fram på i en taxi då natten är sen och du är trött efter för mycket dansande men inget taxibolag tar hänsyn till din svår belägenhet)

men plötsligt känner du att du behöver släppa trycket och tar ett steg ut i väggrenen och det visar sig att "hops" här fanns ingen väggren utan ett djupt, djupt dike och du ligger långt nere i diket innan du hunnit blinka.

naturligtvis första driften är "shit" och du kravlar dig upp för att ta dig ur diket men icke, dina av dans blankslitna sulor vill annat och nu ligger du ännu längre ner i diket och i farten ner har du slagit både rygg och huvud i en stor sten.

och du bara ger upp! "nu vill jag inte mer" "jag gör inte ett nytt försök utan ligger kvar här" och du ser framför dig hur någon tar en morgonrunda på golfbanan slår ett slag ut i ruffen, kliver in och letar efter sin boll och hittar en död man.

vad gör man? tar sin boll och drar, för vem vill att en okontrollerade sving tog livet av en stackars morgonflanör (vad han nu hade i diket att göra?) att sedan utredningen visar att mannen inte dog av en golfboll i huvudet utan av dans blankslitna skor  är ju något som den stackars golfaren inte vet just då.

ja, ett vackert lik blir det tänker man, knappt 28-år, snygga dojor, snygg hugo boss skjorta i rosa i kontrast till det gröna.
och du stänger ögon för att inta sista vilan när du plötsligt hör en röst

 

 "var tog du vägen?"

och innan du hunnit svara har den rosa skjortan som lyser i allt det svarta väglett din räddande ängel, nu planerade du inte att bli räddad utan att få ligga kvar och förklarar sakligt att en räddningsaktion inte är aktuellt utan avsikten är att ligga kvar och det är iofs ok med sällskap.
nu blir det inte så att ängeln säger "ja vad trevligt då lägger jag mig brevid dig" nope ängeln svarar "idiot, ibland är du för mycket" och sliter tag i dig och drar upp dig på dina fortfarande av dans blankslitna sulor.
och blankslitna är de visar det sig när du och din ängel kanar ännu längre ner i diket och du för tredje gången landar på rygg längre ner i diket "du ser min ängel det är ingen ide, det här är mitt öde stanna hos mig eller låt mig vara"


men icke änglar i stilletklackar är inte sådana som ger sig, språkbruket hos ängeln hjälpte nog lika mycket till som stilett klackarna som borrar sig ner i marken för att räddningsaktionen ska avslutas lyckligt och ingen golfare med dålig sikte på sin sving ska hitta ett vackert knappt 28-årigt lik klätt i en rosa lysande hugo boss skjorta och av dans blankslitna skor i ruffen och inte veta om det var just hans boll som skapade ett vackert lik.




morgontimmar i midsommer



ja, att vakna tidigt på morgonen kan vara skönt.
en lördag morgon när man vaknar av sig själv klockan 0600 och tänker "oj"
inser att "nä, dra igång musik och damsugare uppskattas nog inte"
vad gör man då?  "nä, gräsklippning är nog lika uppskattat som musiken och damsugaren, det  lägger jag ner"
jo, tar en morgonlatte, läser tidningen och när det är klart avslutar paganinikontraktet men sedan då?
klockan är bara 0730 och fortfarande så funkar det inte med musik, damsugning eller gräsklippning.
svara på sms och samtal som kom igår när jag sov för att kunna vakna tidigt? nää skulle inte uppskattas.
jo, jag leker lite morden i midsommar! det är tyst och diskret, mord? ja ingen här i huset som just nu som skulle behöva bli bragd om livet även om en och annan skulle behöva rispas som en liten varning om vad som händer om man inte håller ordning lite.
morden i midsommer är mer de gröna vackra trädgårdarna fulla med blommande rosor och utblommande rosor.
så jag tar min sekatör och vandrar runt i bland mina rosor och klipper och ansar (hårt hårt) leker att jag befinner mig just i midsommer i min prunkande trädgård ansar mina rosor, sprayar lite lusmedel och beundrar en ny rossort och dess vackra knopp. nä, inte fann jag något morgonstelt lik bland rosbuskarna, nä, inte var det någon som flög på mig bakifrån och slog en spade i mitt huvud.
inte var det mycket till morden i midsommer förutom just den prunkande trädgården och vore det upp till mig kunde min prunkande trädgård lika gärna se ut som en scen ur the road, ja just det inte ett grässtrå!

men nu är klockan så mycket att jag kan dra igång musiken, damsuga mitt ansvarsområde (japp sådant har jag!)
för att därefter ta en liten förmiddags vila eller som vi säger en stödvila!


 

vissa tider på året






är mer av allt än andra tider.
kräver mer av fettförbrännande träning än andra.
mer av ödesdigert kak och tårtätande.
mera av sång och heshet.
det kan inte bli annat när tre av barnen fyller år samma vecka (inte att förglömma släktingar som mödrar och systrar och annant löst folk)
och inte bara barn utan nya familjemedlemmar ersätter utbytta med att också klämma in sig just här. 

nu kan man vara glad att barnen inte längre förväntar sig sång på morgonen (eller är det bara jag som struntat i det och de ligger där och längtar?)
och inte har de långa listor på saker de önskar sig (ja, det gör ju det hela inte lättare förståss)

nä inga småbarns kalas, utan 24- åringar som firas med kakkalas, 16-åringar som firas med standupp och hundratals människor som sjunger jag må hon leva och som sedan får utstå råa skämt hela kvällen.
18-åringar som firas på restaurang med champangen, djupdyk och en ny medlem i djurfarmen.

visst är det skönt när veckan är över om man kan övergå till lungt lunkande utan att hålla check:

vad önskar du dig?
vad vill du ha för mat?
vilken tårta vill du ha?
har du köpt presenter till dina syskon?
du glömmer inte att gratta!
kommer du?
ska vi sjunga nu?

nåja veckan avslutades med en trevlig middag med alla födelsedagsbarn och annat löst folk och skålande i en väl avkylld Lanson!

  


Estnisk parlör









man slutar aldrig att lära sig saker, ungefär som när man tidigt en söndag morgon på väg hem råkar upptäcka småbarn som gör bus och man som god samhällsmedborgare försöker avstyra det hela och helt respektlöst blir tilltalad "djävla senila gubbdjävel det är för sent för dig att vara ute"  att jag den borne 28-åringen blir kallad för djävla senila gubbe, "nope" den ungen hamnar på akuten sanna mina ord och han lärde sig att inte vara ful i mun en bra erfarenhet för det kommande livet.

men nåväl det var ju inte detta vi skulle snöa in på utan ”estniska parlörer”.
estniska är ju inte så svårt för oss att förstå och under min spa resa till estland i sällskap med en drös syskon, respektive makar och för de som inte är så gifta medföjlande "hotellgäster" har jag fått lära mig en del nya.

en "stöd vila" är en vila som man tar lite då och då för att orka med spabehandlingar, bastusessioner eller varför inte för att orka ränna ute, kan också tydligen användas för de som vill låsa in sig på rummet för en stunds avskildhet.

en "stöddrink" tas med jämna mellanrum speciellt inför måltider och gyttje behandling för att avtrubba lukt och smaklökar.

"mycket fint" och "mycket gott" är ett ord som man efter en stund (några dagar i sällskap med nära och kära) skall tas med en nypa salt och den nypan bör vara så stor så att den lägger sig som ett täcke över maten och då kan "stöddrinken" ha varit bra att ta innan om nu saltet inte blir insmort på kroppen i saltbastun (rekommenderas efter gyttjebehandlingen) eller i sina lungor insupen i saltkammaren tillsammans med nervlugnande musik och ljus.

vid åsynen av den ryska brotterskan som istället för nacke har förvandlat den till muskler och är så bred att hon går sidledes genom dörrarna för att armmusklerna är så stora att händerna befinner sig femtio centimeter från kroppen i normalt läge (tänk om hon inte gick i sidläge hur hennes händer skulle slå i dörrkarmen, dunk! dunk! stackar dörrkarmar!) behövs också en "stöddrink", när du ser på ditt schema att hon går in på rum 317 där du om en stund ska få massage.

"stödvila" tas alltid efter en halvtimme i infrabastun (den mest välbesökta) infrabastun har den välgörande effekten att kroppen inte bara hettas inifrån och ut på det mest plågsamma och långdragna sätt utan också förbrukar 600 kalorier på en halv timme, så då förstår man att det var näst intill omöjligt att få plats,. vilken tur för oss män med lite (stor eller större) bilring att förbränna (alla män) att vi hade med oss våra respektive som med jämna mellanrum såg till att vi fick en stund i infrabastun, serverade oss vatten, höll tiden och sedan såg till att vi fick vår "stödvila" efter den krävande kaloriförbränningen. 
att infrabastun sedan har en bieffekt att höja potensen det hade nog ingen läst om

"stöddrink" kan också användas till att lära den unge mannen i baren hur man ska göra drinkar, visst en öl och en GT i all ära men i bland kräver stundens alvar något mer avancerat och är man sedan tio personer som ska provsmaka varje ny drink ja då blir det till slut ganska många "stöddrinkar" för den unga bartendern att göra tills någon kommer fram till att vi gör en jätte "stöddrink" ett ölglas med B52 X 10 (viss oro spreds när drinken skulle tändas) japp, den "stöddrinken" kommer inte den bartendern att glömma (hur kan han det med fotot som han nu har upphängt i sin bar?)  att sedan B52 X 10 aldrig verkade ta slut hur mycket som än sögs fick en förklaring i en insmugglad vodka som råkade hamna i glaset på slutet men som ingen annan än smugglarna kände av.

"mycket fint" är också sådant som man säger till den som ska in i gyttjebehandlingen efter dig, för hur fint känns det inte att inför den råbarkade behandlerskan tvingas klä av dig näck, få påklä dig i en engångs string (nu snackar vi string, string i nät) innan du lägger dig på 5 centimeter illaluktande gyttja och behandlerskan smörjer hela din kropp i gyttja packar in dig i plast  och täcken och medan du ligger där svettandes i den heta gyttjan undrar varför du har på dina string när behandlerskan redan sett dig nakenfis och sedan plötslig kommer ihåg att dottern skickat dig ett sms där hon undrat om "allt är väl? du ligger väl inte mördad och styckad i en plastpåse? du vet väl att estland är ett farligt land!" "jag har bara kommit in i plastpåsen än, hon skrev inget om gyttja" nåväl "mycket fint" är det enda du kan säga till dem som kommer efter dig i ren chock och efter att överlevt detta kan en "stöddrink" behövas.

"stödvila" tas också efter att du varit ute på botanisering bland den estniska floran, att sedan maken samtidigt som exkursionen vidtagits suttit i infrabastun gör ju bara att "stödvilan" kan tas tillsammans.


nåväl nu är det ju inte så att alla dessa behandlingar bara görs på måfå, nejdå allt är ordinerat av den lilla estniska läkaren som noggrant ställt en diagnos på dina problem tagit ditt blodtryck, avslutar med "mycket bra" och du går ut med ett behandlingsschema utan att du förstår om och hon pratat estniska, ryska, finska, samiska eller mienkilie, att du sedan inser att du plötsligt kan alla dessa språk gör att du behöver en "stöddrink

japp, fler resor på spa med syskon och deras respektive ligger i pipeline, efter fem dagar njutning i spadet och av varandra, kan det bli annat? och det finns mer bra parlörer att lära sig!
ett önskemål är dock att få åka till ett spa med gourmet mat för att slippa äta så mycket!
har ni varit på ett spa, där ni varje måltid äter så mycket bara för att försäkra er om att ni står er över nästa måltid om den skulle vara "mycket god"?  för du kan ju inte tillbringa all din tid tid med "stödvila" efter att ha suttit i infrabastun för att förbränna alla kalorier du fått i dig när det finns så "mycket fint" att uppleva och så underbara människor att njuta av spa livet med!





laxar på löpande band







ja, inte kan man påstå att man sliter just nu.
men det är väl det som är meningen när man jobbar och har semester eller har semester och jobbar eller hur det nu råkade bli.
andra upplever avocados stora som meloner i brasiliens djungel medan andra upplever:
ja, just det inget!
stilla softande vid en älv full med lax och bastun och jag skiter fullständigt i laxen som hoppar och istället slukar jag den ena boken efter den andra och tittar med jämna mellan rum ut över älven där laxen hoppar och inte ber om annat än en wobbler att hugga på.
nä, att läsa till klockan 4 på morgonen i dagsljus och sova till eftermiddagen och det är samma ljus, thats nice och precis så det skall vara när man jobbar och har semester och ser laxar på löpande band.

hackat och malet











var det så här det var tänkt att bli, vare sig hackat eller malet.
istället för att sitta i en stuga vid en brusande älv med en god bok en drum och kanske ett fiskespö lite slött lutandes mot en sten så sitter jag här.
insmetad i färg i ett hus som är upp och nervänt räknades på dörrmått, glasmått, kakelmängd och om jag behöver köpa en burk färg till.
därtill hinns med ett och annat jobbsamtal, mail och visit på kontoret.
solen? jodå den känns, 40 grader inomhus tack!
bad? ja jag smiter iväg sent när alla lämnat stranden för att inte någon ska bli rädd för albinot som kommer.
på kvällen målar jag ner mig och hunden i källaren, hoppas det inte börjar brinna för inte fan kommer jag att springa upp för min nymålade inte ännu torkade trappa, nope vaknar på morgonen med oljefärgsdoften i näsan som vandrat in i hjärnan för att där smula sönder hjärnvindlingarna.

jotack, det här är semester!

hur f-n hamnade jag här (hatar målning) när jag kunde rest bort för att till hösten börja planera flytt till en trevlig nyproducerad jättevåning i stan med 0 renoveringsbehov och med flera balkonger där jag kunde odla mitt nya intresse i mindre skala - trädgård

men inte! "nä" säger tonåringarna, "vill du inte se ritningarna? alla får eget sovrum plus lite till, flera balkonger och jättenära vattnet" att det kostar skjortan säger jag inte, lite måste man behålla för sig själv och frihet kostar.
att en mäklare smög in en dag och tittade på vårt objekt fick tonåringarna att se rött och jag kunde bara försvara mig att det är alltid bra att undersöka markanden.

"ska jag bo i ett jättehus ensam när ni flyttar?" funderade jag "jag säger till tre månader innan jag flyttar" svarade en tonåring.
ja, jag tackade nej, ingen flott våning i stan för mig, det kommer den dan jag blir singel. 
ok , jag ger mig och funderar på ett rot avdrag för att göra om när dottern säger "i helg ska jag måla taket i hallen"  
och nu sitter jag här, ensam och övergiven målandes, ja dottern målade taket, sonen väggar och hotellgästen lite annat sedan drog dom allihop.

nåja, ska inte klaga just nu ligger jag på min altan med en SOL funderandes om jag ska ta mig en drum whisky och njuta av innan jag målar in mig och hunden för natten.


pacemaker och armani









ibland fungerar inte den lilla hjärnan som man vill (om någongång skulle nog en del säga)  men i dag var den lilla saken inte riktigt riktigt med och samspelt med mig (nu talar vi om min hjärna)

fick för några dagar sedan ett samtal "har du en pacemaker?"  var frågan "nej" svarade jag, ingen pacemaker har jag" tvärsäkert, "inga andra metaller eller metalldelar i kroppen" "nej, ingen metall" svarade jag efter att scannat kroppen, kunde finnas något litet ett metallsplitter eller en höftkula av metall, nej kom jag fram till, inget som inte kan plockas ur.
"välkommen till oss tisdagen den 29/6 klockan 16:10"  "tack" svarade jag och infann mig på utsatt tid och fick genast ett formulär i handen.
har du pacemacker?: ja nej
någon annan metall i kroppen?: ja nej
metallsplitter?:  ja nej
tvärsäkert svarade jag NEJ på alla frågor likväl som på frågan om jag väger över 130 kg (undrade om behövde väga mig lite kort men slog ifrån mig tanken lika fort som den dök upp)

nåja naken som en fis (nästan) blev jag synad "inga metaller, inget ärr efter en inoperad pacemaker, vad har vi under dina skitsnygga och svindyra Armani kalsonger ingen piercing?" "nej" svarade jag den barske damen som skulle leda mig igenom processen. (vad sa mor om hela och rena kalsonger?)

nåväl instalerad på bädden så får jag en panikknapp påklistrad "tryck på den här om du behöver hjälp" "panikknapp" undrar jag lite sarkastiskt "ska det behövas?" "ja" svarar den barske damen "det kan det"
"hörlurar eller öronpropp?" "men så mycket kan det väl inte låta?" men ligger strax inklämd som en sill med stora hörlurar med radio voice i öronen och huvudet låst i ett skruvstäd.
"glöm inte panikknappen, nu kör vi"

och ja, ja, ja, jag har aldrig varit så nära att trycka på en panikknapp, inrullad i en tub som är marginellt högre än nästippen med ett oljud som är bedövande (voice hörs inte) ja då slog hjärnan en volt och ville inte vara med.
att ligga där och inse att "jag visst har en pacemaker" andas djupt du kan inte ha en pacemaker, när fick du den? fundera andas ta de lugnt!  "jo jag har en pacemaker, jag vet inte när men jag har en" "var är panikknappen???" lugn andas, blunda andas tänk på annat "
ja, inte kul och hade jag inte en pacemaker så funderade jag rasslande vidare om jag inte hade en höftkula, kanske svalt en gaffel (och jag lovar jag såg framför mig en gaffel skvimpandes runt i min magen) 
andas, lugn ingen gaffel, ingen höftkula, ingen pacemaker "ok men metallsplitter i benen?" andas, lugn inget metallsplitter "gud jag har fått en piercing i kalsongtrakten utan att jag vet det" ingen piercing lugn andas.
"jag målade mina tånaglar och det var säkert metallfärg" ingen färg på tårna lugn, andas.
vet ni hur lång tre minuter är och hur mycket som hinner rassla igenom hjärnan?
plötsligt tystnade oljudet och den barska damen säger "allt ok?" jag snyftar ett vekt "ja" "ok, då kör vi vidare med en tre minuters till"

Ja ok efter den tredje tre minutaren eller något sånt kunde jag slappna av, fundera flyktigt på annat (inget som lyckades stanna kvar en längre stund) och efter tjuo minuter i tuben var jag klar och blev utrullad.
"gick det bra?" frågar damen jag ler (säkert lite svagt) lyfter upp mina tummar och säger "absolut" "men jag funderade faktiskt om jag kanske hade glömt bort att jag hade en pacemaker inopererad"
"då hade du varit död nu" sa hon och log ett barskt leende innan hon skickade mig vidare till nästa undersökning.

den stackaren kunde inte ha det lätt, vacker och leende tog hon emot mig efter en stund då hon fått göra om sitt arbete några gånger säger hon "du pratar så mycket så jag kommer av mig" då ler jag och säger "förlåt men jag har ingen pacemaker i alla fall för då hade jag varit död nu!" då ser hon ut att tänka "nej ingen pacemaker har han tydligen, hjärna verkar han inte heller ha, synd på så svinsnygga och svindyra Armani kalsonger"

med en pacemaker inopererad  och med Armani kalsonger på mig vandrar jag ut i sommarvärmen lycklig över att inte ha använt mig av panikknappen.
huruvida jag har en hjärna?  det får jag svar på snart.




epoker








brukar ta slut och så även denna.
vemodigt men också med en viss lättnad, visst är det rörande när den sista av barnen går ut grundskolan.
på något sätt är det början på något nytt och annorlunda.
efter typ 17 skolavslutningar är det slut på den blomstertid och barn med förväntningar på sommaren men visst efter 17 stycken varav säkert 12 på samma skola med samma rektor med samma tal så kan man det här.
kan vara skönt att ta en paus under några år innan barnbarn ska ha avslutningar.
att det görs i ett underbart försommarväder och med en dotter vacker som en dag gör ju inte det sämre man kan inte annat än att vara glad, stolt och som sagt rörd när man får se bilder från deras första dag och bilder av hur de växer under de följande nio åren.
är det samma flicka den lilla i den röda koftan, det röda håret i flätor och gluggen i tänderna samma flicka som sitter här i sitt blonda hår, vacker vit klänning och skor höga som styltor som får en utmärkelse av gympafröken och vackra ord av sina fröknar? ja det är det och man kan inte göra annat än bli rörd.


trädgårdsteknik







vaknade tidigt i går, sover i ett nytt sovrum så det känns lite ovant, kanske solen som jag inte lyckats stänga ute.
nåja, inte gjorde det något att vakna med morgonsolen och dagen var fullt inplanerad med ett besök redan klockan 08:00 för en liten husinspektion.
tog mitt morgonkaffe på trappan i solen och gick sedan en runda i trädgården.
jag är ju inte super mycket för trädgård men visst njuter jag av min nyputsade trädgård och bevakar om det nygöddslade grässtråna skall ta sig igenom den den med gift nu döda mossan, ja gräset jobbar på nu gäller det att strolla, dressa och vertikalskära och allt vad det heter. 
visst njuter jag av doften av syrener i kvällssolen men framför allt har jag njutit av min mangnolia och dess enda vita blomma annat jag njuter av är dahlior men efter mitt misslyckade försök förra sommaren har jag lagt ner dahlie projektet.
nåväl denna morgon (igår) kom jag ut i min trädgår och ska ta mig en titt på min magnolia...........
nej!  den var inte sig lik, kvistar avbrutna och barken avfläkt, förfärat (jag faktiskt och sorgset) inser jag att ett (eller flera) djur varit på mitt träd, inte så att de tagit en tugga eller fint betat, nope demolerat har de gjort.
nu är frågan ska jag rädda min magnolia? eller ska jag dela med av min trädgård med de som verkar behöva det den kan ge.  trädgård har ju inte riktigt varit min grej men vet det kanske blir det de nu?  känner till och från hur det dra i trädgårdstarmen och hur jag vill ut och plocka lite ogräs eller ansa en buske eller varför inte bara njuta av att vara ute och känna dofterna. 
om och hur jag ska rädda resterna av min magnolia får jag fundera på...........

nåväl en tråkig morgon avslutades med en kväll som bestod i att digitalisera hemmets musiksystem och koppla ihop stereon med den nya NASen genom det nyinförskaffade SONOS systemet, hur lycklig kan man inte vara när det efter mycket om och men fungerar och jag nu kan sitta med en drum  MacAllan 15-åring njuta av musik som jag  styr med den nya APPEN som jag laddat ner i min XPERIA.
visst, kanske det hade fortsatt fungera med trådarna som barnen säger men då svarar jag "bra kvalitet på musiken kostar, lyssna och njut!" 
och jag fundera på vad nästa teknikpryl kommer att vara,  en 3d LED, LED, LCD elller som barnen vill en PLASMA...  
fast man borde kanske strunta i tekniken och gå ut och njuta av dofterna i trädgården innan odjuren demolerat allt.....







tid







tid är något som vi alla äger, tid är det enda vi vet att vi har och upp till alla och envar att använda på bästa sätt utifrån sin egen vilja.
visst kan den ibland kännas komma i för liten dos sällan så att vi känner att vi har en gruva att ösa tiden ur.
läste en artikel om tid och känslan av tid om tiden går fort eller långsamt essensen var den att gör vi samma saker (som hjärnan registrerat som ett minne) vilket vi oftast gör, så går tiden fort men när vi utsätter oss för nya saker så går tiden långsamt.....
tiden läker nog inte, tiden ger oss möjlighet att linda in oss i ett skal för att vi ska orka hantera saker som vi behöver bli läkta ifrån, ger oss tid att hitta sätt att hantera känslor och smärtor så att när känslan eller smärtan kommer så förmår vi med tiden förhoppningsvis att hantera den på ett sätt så att den inte gör för mycket skada.


far








lite som Rapunzel




alla känner vi väl till Bröderna Grimms saga om Rapunzel, flickan som blir instängd av trollpackan i tornet men som lockar den oskyldiga prinsen med sin ljuva vänhet och prinsen lyckas ta sig in till Rapunzel i tornet genom att klättra på Rapunzels långa hår.
lite så men tvärtom kan det bli, eller kanske inte tvärtom utan precis så.
har spenderat senaste nätterna på trevlig herrgård på landet.
smugit mig in som en tjuv sent om natten och smitit iväg tidigt på morgon bara för att få njuta av en stunds enskildhet med den inlåsta Rapunzel.
Kan det bli bättre än så?  enskildhet (inga tonåringar som man snubblar på) lena sköna lakan, vackert rum, äta herrgårdsfrukost i sängen, njutningsfullt sällskap.
medans Rapunzel suttit kvar inlåst i herrgårdens torn har jag smitit iväg för att förtjäna mitt levebröd för att återkomma när nattmörkret faller. 


värt "knepet och knåpet"?




klart man undrar, nu är jag inte ute i sista minuten det är i morgon klockan 23:59.
men att sitta här med: B4, B9,R35, R1-R7 och alla andra blanketter från A-Ö för att inte tala om kvitton och andra lösa dokument.
hade som mål att detta skulle vara gjort för länge länge sedan men naturligtvis inte! nope som vanligt ska det göras under press för att göras.
men nu är jag lite stolt, jag har faktiskt 34 timmar tillgodo och jag är "nog" klar.
men visst kan man undra om det är värt det, det roliga att ha egen låda för "knep och knåp" sedan sitta här i sista minuten så Borg blir nöjd.
visst, lite värt "knep och knåp" betalar dyra jurister, rådgivare och advokater som man i bland kan behöva och hade man inte "knepat och knåpat" skulle juristerna, rådgivarna och advokaterna tärt hårt på nöjes- och Quaichebarskassan.
jag kunde ha gjort det här i går men igår var dagen efter whiskyprovning med en Göteborgare och en Tomatin drickande man från Göteborg spottar inte i en drum Smokehead eller 12-årig Lagavulin och då kan man ju inte vara sämre, nästa gång dricker jag upp hans bar.

 


inte parkera







ibland kan det vara så, att det bästa vore att parkera sig på ett ställe och bara vara där.
just nu är jag inte parkerad jag flackar runt som en skållad råtta mellan det en och den andra.
det innebär inte att det är oangenämt, inte alls, inte alls utan tvärtom.
men det är klart lite snurrigt blir det, att kastas mellan att föreläsa om "personlig effektivitet" att i nästa stund prata om "kommunikation" och däremellan prata om "ledarskap" eller varför inte "service vårt vapen" och "marknadsföring" till att hamna på teater ena kvällen till heta japanska källor en annan och slutligen en kväll tillaga sin egen yakiniku på Shogun och hela tiden medans man lagar sin fina middag fundera "var fan lämnade jag bilen?"

det är inget fel att ibland undra var man lämnat sin bil, ibland är det så det är, man är lite så där lätt disträ.
men när man inser att man för andra gången på tre dar kommer att springa runt i samma garage och försöka hitta bilen och inte vara helt säker på vilken bil det var, ja då kanske man ska parkera sig ett tag.
inte så att det är oangenämt, man kan ströva runt där i garaget och ta det som ytterligare ett äventyr i livet, titta på bilar (om det inte är jätte sent och garaget är tomt) och drömma om hur det vore att äga just den eller den eller den bilen.
men riktigt så soft blir det inte nere i garaget, när du till slut undrar om bilen är stulen eller kanske du är i helt fel garage, nä då börjar lilla hjärtat klappa lite så där lagomt taktfullt och pockande påminnandes om att "koll på läget?"

fast nu är det ju så att hade jag parkerat mig så hade jag missat så mycket, möten med andra, goda middagar, japansk tvagning och heta källor för att inte tala om bra teater med underbart sällskap.

nej, i helg kan jag parkera mig, när väl april har övergått till maj, ska jag dra igen gardinen i sovrummet för att parkera mig i min säng inte stiga upp ur min säng på hela helgen, inget fint väder som kan locka mig ut, inga måsten som skall göras, nope bara njuta i min säng med en njutningsbar gäst.
tonåringarna kommer att sucka över dekadensen men då kan jag säga "jag är ju hemma i alla fall och ni vet var ni kan hitta mig, stäng dörren!"



alien






läste en intressant artikel häromdagen.
"20% av världen befolkning tror att deras grannar är utomjordningar"
visst kan man ibland undra över hur folk är funtade, att 20% skulle vara utomjordingar?

tror inte riktigt på det.
nej, funderar man och gör en mer noggran analys av läget på omgivningen inser man snabbt att det max kan handla om 0,4% av grannarna som kommer från en annan planet, fast det är klart det beror ju på hur snävt man drar gränsen och jag är ganska generös i det fallet.
tänkte att om fler är med i populationen så kanske jag hittar fler aliens men riktigt så blev det inte.
själv tänkte jag snart ta min lilla rymdfarkost, packa min Quaich bar och sätter mig på en lugnare planet i avvaktan på att de ryggradslösa helt har tagit över eller flyttar någon annanstans. 




Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0