jonassingelblogg

GOTT NYTT 2010

se upp för tomten i kväll, vem vet vad han bär ut i sin säck!

av sitt liv är inte helt lätt, det går inte som tåget att komma in i lunken av absolut inget
att inse att man inget kan göra, att inget finns att göra

det är mörkt när man vaknar, oavsett när man vaknar, dagen är som en lång natt

man behöver inte ”klä upp” sig man behöver inte ens raka sig för mörkret är så totalt så ingen ser om du ser ut som en rövare i mörkret

nope, det enda du kan göra är att slappa och ta igen dig,

telefonen är avslagen, uppkoplingen mot omvärlden med hjälp av en dongel är som ett segt tuggummi så att bara informera sig om omvärlden tar tid, tid som finns men som man inte vill slösa bort då det är bättre att bara ta igen sig.

vila bort allt som tryckt på och pressat, pressat både hjärnan och kroppen för att någon gång långt fram komma igen och” ta tag” i livet.

det tar nog ett tag men jag kommer nog dit, av att njuta av just ingenting, att vila upp och hämta upp krafter.

nej, nu handlar det bara om just det, att överleva lunken, att inse att det är precis vad som behövs för att orka vidare.

snart hägrar julen, maten, tomten och samvaro……………

 
 






äter ibland när tillfälle ges på restaurang elverket, ett ställe som rekomenderas starkt för både lunch och middag, i veckan hörde jag ett samtal om regi:




ibland blir det inte som regissören tänker sig dramat

att skriva ett drama och försöka regissera dramat utan att ha skådespelarna med på banan, skådespelare som vare sig förstår sina roller och inte heller blivit vidtalade om vilka roller de ska ha.

hur ska då regissören/a komma vidare?

Ja, det kanske kan vara bra att avbryta regin sätta sig ner och fundera, hur gör vi nu?  hur ska vi få med skådespelarna? göra om dramat så att alla är med på uppsättningen? tala med skådespelarna?

Ja, många sätt kan vara bra utom de dåliga om man vill att dramat ska sluta bra.

ibland verkar regissörer tappa greppet om dramat och regin.

ibland finns regissörer som istället för att skriva om och ge ny regi försöker hota sina skådespelare till att göra som de vill.

oftast fungerar det inte, det brukar sluta illa med skådespelare som slår ifrån sätter ner foten och säger NEJ!  Och då slutar dramat illa och publiken skakar sina huvuden och tänker att ”det var en dålig regi, synd om skådespelarna”

ibland blir det så illa att regissören som man kan förstå är lessen över att dramat inte blev som den ville i stället för att fundera över vad som gick fel skyller ifrån sig och lägger allt på skådespelarna.

man kan ibland se regissören ”tappa greppet” och göra allt för att skada skådespelarna och i vissa fall de som finns runt skådespelarna.

och det är illa och sorgligt, inte bara för skådespelarna och publik utan även för regissören.

om regissören fortsätter hota och skylla på skådespelarna, ja då vill nog inte skådespelarna sätta sig ner och prata om fortsättningen.

vore bättre om regissören satte sig ner och kanske sa ”ok, det blev lite tokigt det här, förlåt men vi får skriva om lite, hur tänker ni?”

”Ja", skulle kanske skådespelarna säga, "det är ok, vi tänker så här”

 Det viktiga är ju publiken och att de ska må bra av dramat!


men vi som bara sitter på restaurangen vi betraktar, lyssnar och tänker att vi har tur som inte är med om sådana dramor, vi tar för oss av den goda maten och låter oss väl smaka.

kanske vi kommer hem tar en drum och funderar hur regin i vårat eget liv ser ut men nåväl det är ett annat drama......

....tänkte mig en ganska lugn december, kanske bara en liten stjärna i fönstret inte mycket krimskrams bara lite…
men jag har blivit överkörd, hårt överkörd.

All krimskrams som finns är framtaget (bävar för energislösandet och det globala ansvaret) inget krams klarar sig på egna ben utan måste absolut kopplas in i elnätet.

Nåväl det får man väl stå ut med och lite trevligt är det ju med lite blingbling

Men när det kommer till bakandet tyckte jag att konditoriet bakar goda lussekatter och vem har godare pepparkakor än ”Mor Anna”?

Nope, det duger inte!

Hembakade ska det vara, lussekatter och pepparkakor (köpt deg) bakades förra helgen och visst, jag förnekar inte att det är trevligt se tonåringar som bakar medan man dricker lite glögg och njuter av dofterna (tonårsdottern lyckades därtill baka sina underbara vanillinbullar) nåja jag slöade inte och bara drack glögg utan fick i uppdrag att stryka och sätta upp julgardinerna.

I helg blev det ett crescendo i julförberedelser, nu dög inte köpt pepparkaks deg utan jag tvingas göra min första deg och ska sanningen fram så slår de Mor Annas pepparkakor även om färgen på degen inte på något som helst sätt påminde om min gamla mors deg.

Pepparkakor, lussebullar, knäck och godis och vi har bara kommit till 2:a advent!!!

Njuter av dofter, julmusik och provsmakar glatt och räknar på hur många spinningpass som måste tas…

Nu undrar dottern när vi ska ta in julgranen och göra pepparkakshuset?

”hur tänkte du nu?  julgranen tar man in dagen före julafton och vi åker bort hela julen”

"pepparkakshus har vi inte haft sedan du var liten!" 

Har jag börjat haja läget om vem som bestämmer i huset  så kommer vi att ha en julgran och ett eget designat pepparkakshus till 3: advent.

Ny tider nya traditioner!

....jag ska inte ironisera över hur det är ställ med arbetsmoralen när man läser bloggar och skriver kommentarer på bästa arbetstid eller hur det är ställt när man som man i en aktningsvärd ålder istället för att dricka öl eller en god whisky och prata om livets väsentligheter när man träffar sina vänner istället nagelfar bloggar, läser mellan rader och tolkar den som fan tolkar bibeln, nej istället känns det sorligt, inte för mig som bloggare utan att det är så.

Nej, inte en sekund tror jag att du misströstat om huruvida jag läst dina kommentarer på denna och närliggande bloggar, att välja att inte publicera kommentarer är en bloggares rätt och också ett ansvar man har, jag har valt det för att skydda de som finns mig nära, att publicera kommentarer som är hotfulla och kränkande och som nog är skrivna i affekt tror jag inte (och tar det ansvaret) är lämpligt.

Om du som läsare känner dig träffad över mitt ironiserande över mitt liv, det som händer omkring mig eller andra, ja, då får det stå för dig, vad säger ”the book” om grandet och bjälken?

” Att se grandet i sin broders öga men inte bjälken i sitt eget".”

En förlupen  julkula kan få en del engagerade och till att agera, jag väljer att ironisera över det jag hör.

Tjuvar i min närhet? ja närmare än du nog vill se, alla har vi nog stulit något från den andra men vissa stölder kan inte polisen göra något åt.

Att knacka på och fråga, hur gick det med kulan?  Ja, har vi kommit så långt?  

Kanske någon borde knacka på hos den andra och säga

-får jag låna lite av din tid?

-jag vill lägga saker tillrätta. förklara varför mina känslor sårat och skadat dig och de som finns dig nära.

-jag är lessen över att jag inte kunde hantera det på annat sätt än att vara lismande och fjäskande inför dig när jag bakom din rygg stal det som du då värdesatte som en av de mest värdefulla ägodelarna i din samling av dyrgripar.

-jag är lessen över det som hänt och ber att få böja min nacke och be om förlåtelse, i dag gläder det mig att förstå att du har det bra och verkar lycklig och jag kommer inte att försöka skada den lyckan för dig eller de som finns dig nära.

Jo, då hade jag svarat,

-din knackning på min dörr gläder mig, får jag bjuda på en fin 10-årig Lagavulin?

-jag skulle tacka dig, för utan dig hade jag nog inte varit den jag är idag eller där jag är i dag, utan dig hade jag inte fått en resa ner i de djupaste mörkaste dalar och upp i det ljusaste underbara berg eller upplevt lyckan att hopp på tåg som passerar.

-visst är det förlåtet, allt som skett och varit nu går vi vidare och tar hand om det som är något värt för oss.

…..men vem är jag att komma med förslag eller moralisera över livet eller vad man ska eller inte ska, nej min roll är att blogga, ironisera och förundras.