kära bloggstalker

 

....jag ska inte ironisera över hur det är ställ med arbetsmoralen när man läser bloggar och skriver kommentarer på bästa arbetstid eller hur det är ställt när man som man i en aktningsvärd ålder istället för att dricka öl eller en god whisky och prata om livets väsentligheter när man träffar sina vänner istället nagelfar bloggar, läser mellan rader och tolkar den som fan tolkar bibeln, nej istället känns det sorligt, inte för mig som bloggare utan att det är så.

Nej, inte en sekund tror jag att du misströstat om huruvida jag läst dina kommentarer på denna och närliggande bloggar, att välja att inte publicera kommentarer är en bloggares rätt och också ett ansvar man har, jag har valt det för att skydda de som finns mig nära, att publicera kommentarer som är hotfulla och kränkande och som nog är skrivna i affekt tror jag inte (och tar det ansvaret) är lämpligt.

Om du som läsare känner dig träffad över mitt ironiserande över mitt liv, det som händer omkring mig eller andra, ja, då får det stå för dig, vad säger ”the book” om grandet och bjälken?

” Att se grandet i sin broders öga men inte bjälken i sitt eget".”

 

En förlupen  julkula kan få en del engagerade och till att agera, jag väljer att ironisera över det jag hör.

Tjuvar i min närhet? ja närmare än du nog vill se, alla har vi nog stulit något från den andra men vissa stölder kan inte polisen göra något åt.

Att knacka på och fråga, hur gick det med kulan?  Ja, har vi kommit så långt?  

Kanske någon borde knacka på hos den andra och säga

-får jag låna lite av din tid?

-jag vill lägga saker tillrätta. förklara varför mina känslor sårat och skadat dig och de som finns dig nära.

-jag är lessen över att jag inte kunde hantera det på annat sätt än att vara lismande och fjäskande inför dig när jag bakom din rygg stal det som du då värdesatte som en av de mest värdefulla ägodelarna i din samling av dyrgripar.

-jag är lessen över det som hänt och ber att få böja min nacke och be om förlåtelse, i dag gläder det mig att förstå att du har det bra och verkar lycklig och jag kommer inte att försöka skada den lyckan för dig eller de som finns dig nära.

 

Jo, då hade jag svarat,

-din knackning på min dörr gläder mig, får jag bjuda på en fin 10-årig Lagavulin?

-jag skulle tacka dig, för utan dig hade jag nog inte varit den jag är idag eller där jag är i dag, utan dig hade jag inte fått en resa ner i de djupaste mörkaste dalar och upp i det ljusaste underbara berg eller upplevt lyckan att hopp på tåg som passerar.

-visst är det förlåtet, allt som skett och varit nu går vi vidare och tar hand om det som är något värt för oss.

 

 

…..men vem är jag att komma med förslag eller moralisera över livet eller vad man ska eller inte ska, nej min roll är att blogga, ironisera och förundras.




Kommentarer
Postat av: någon

Fint skrivet, med hjärtat och förnuftet i balans.

2009-12-04 @ 18:11:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0