jonassingelblogg

brukar ta slut och så även denna.
vemodigt men också med en viss lättnad, visst är det rörande när den sista av barnen går ut grundskolan.
på något sätt är det början på något nytt och annorlunda.
efter typ 17 skolavslutningar är det slut på den blomstertid och barn med förväntningar på sommaren men visst efter 17 stycken varav säkert 12 på samma skola med samma rektor med samma tal så kan man det här.
kan vara skönt att ta en paus under några år innan barnbarn ska ha avslutningar.
att det görs i ett underbart försommarväder och med en dotter vacker som en dag gör ju inte det sämre man kan inte annat än att vara glad, stolt och som sagt rörd när man får se bilder från deras första dag och bilder av hur de växer under de följande nio åren.
är det samma flicka den lilla i den röda koftan, det röda håret i flätor och gluggen i tänderna samma flicka som sitter här i sitt blonda hår, vacker vit klänning och skor höga som styltor som får en utmärkelse av gympafröken och vackra ord av sina fröknar? ja det är det och man kan inte göra annat än bli rörd.