jonassingelblogg

jag lever som en flykting, tur dock för mig att det finns små hotell med service under utveckling.
vet ni hur ofta tonåringar vill vara hemma ensamma!
framför allt tonårsdöttrar som ska grilla och softa med polarna, passar en singelpappa in då? Nope!
"du är inte hemma i kväll"  är något som jag hör oftare och oftare, visst låter det som en fråga men icke tonfallet ger ingen möjlighet att tveka, det är ingen fråga det är ett påstående.
"nja, var är jag i kväll då?" ställer jag retoriskt en motfråga som dock är en klar fråga.
den frågan brukar jag inte få ett svar på annat än ett himla himlande med ögonen.
"men om jag bara...."  försöker övertala dottern om att jag kommer att vara  snäll, kommer vara inlåst i mitt sovrum och duger inte det så kan jag vara i tvättstugan hela kvällen och vem av hennes vänner skulle ha något emot att jag var hemma en sådan charmerande singelpappa som jag, jag kan lära dem lyssna på bra musik och till och med dansa ganska fett, men nope.
UT! är det som gäller.
Jag rensar huset på allt som går att röka, kontrollerar centilitrar på det som går att dricka, och framför hotelser om vad som händer om någon så mycket som tittar mot min Quichebar så packar jag min necssesär med rena kalsonger (vad sa mor om rena underkläder?) och flyr mitt hem och hoppas hitta ett fint litet hotell på en fin liten ort med en fin liten hotellägarinna som tillsammans med sina fina tonårsdöttrar gärna tar emot en flyende singelpappa