jahaja, här var det lika livat såsom i en,,,

nejdå, det är inte så att inget sker, eller?
kan det vara tvärtom, man ska hinna med
och däremellan ska man hinna ta igen sig, softa, känna efter och bara njuta lite.
men ibland händer det sådana där saker som är svåra att förklara men som man vill delge, man möter kanske någon som kommer en nära och som följer med en en bit i livet och så är det med min vän Fredag som jag träffade i en stad i mellaneuropa.
 
 

Pellevin och jag

kämpar just nu för att rensa ut
rensar lite här och där för att det kan vara bra att vara beredd
i dag har jag bokat tid för transport av en bil till skroten
sånt får en att känna sig ganska nöjd
sommarmöbler är utlagda på nätet och en del är inbokade av goda vänner

det gäller att rensa, för att göra en rening liksom
försöker deala med dottern "vi bara slänger lådor som vi rört på 1 år?"
"om du slänger dina böcker!" svarar hon väl medveten om att slänga en bok eller en tidning är för mig som att hugga av en arm eller att sticka en gaffel i låret.

jag har en oomkullrunkelig devis 1 in 3 ut som jag håller stenhårt.
1 par nya skor 3 i soporna
1 nytt glas 3 gamla saker i soporna
jag jobbar hårt på minimalismen och skapa ett oberoende till saker (eller helt enkelt rensa ut)

men när det kommer till min deckarsamling (eller böcker över huvudtaget), tidskrifter eller serieböcker  då blir det inte riktigt samma.

för ett bra tag spelade jag ett sällskapsspel och fick frågan "nämn en last som du inte gärna erkänner"
behövde inte fundera länge innan jag insåg att, ja jag skulle inte erkänna hur mycket jag lägger ner på min last Pellevin 
"vem f-n är Pellevin?"  undrade de övriga i sällskapet

vissa laster är svåra att förklara sånt som inte ger ett fysiskt beroende
som böcker, tidskrifter, serietidningar serieböcker......

"ja Pellelvin han ni vet som är i följe med John, liten, ettrig, rågblond, gittarspelande narr hos kungen " svarar jag, de andra ser lite frågande ut så jag fortsätter förklara
"Pellevin han som hittade Smurfarna!"    då tittar de andra på som om... ja ni vet!

Hade jag sagt Tintin, Fantomen, Asterix eller någon annan, då hade de varit med (och jag med då jag har dem alla)
även om ingen skulle erkänna en sådan last, men Pellevin??
Nåja. jag slingrade mig och såg till att vi gick vidare men hela kvällen såg jag blickarna där folk undrade...


nåväl, jag fortsätter rensa (även om det ibland bara handlar om att trycka in där det inte syns) och håller  mig till min oomkullrunkeliga devis 1 in 3 ut
1 Pellevin in 3 delar av SVD ut








4 i 1

ibland borde man säga NEJ
inse sina begränsningar
hålla sig till en sak i taget

ibland går det inte
utan man säger JA

men när man sitter där med tre telefoner som ringer samtidigt för att mans absolut skall göra fyra personers jobb en dag, ja då önskar man att man inte sa JA.
att bara hålla sig till känns då som en avlägsen ljuvlig dröm
för när alla bollar är i luften samtidigt och du till slut inte vet vad du svarat på, vilket håll du ska köra åt och plötsligt inser när man sitter i bilen och det är alldeles tyst att "shit"  var är alla telefoner du absolut måste svara i pronto?
jo inlåsta på ditt kontor tillsammans med dina nycklar..... in till kontoret

annat var det på sonyericsson´s tid








nästa vecka





japp, då smäller det, då skall alla saker jag lovat ska ske nästa vecka ske nästa vecka.
hela veckan ska gå åt till att äta lunch med dom som jag lovat att höra av mig nästa vecka för att boka in en lunch.
hela nästa vecka kommer jag att sitta på restaurang på kvällen för att äta middag med dom som jag lovade återkomma till nästa vecka för en middag.
några kvällar avsätts för en krogrunda för dom jag skulle ta en öl med nästa vecka.
vi kan väl träffas över en snabb kaffe bara nästa vecka kommer också att få sitt nästa vecka.
nu är viltköttet på kokning för alla som jag bjudit hem på gryta eller en matbit...nästa vecka

för någon vecka sedan hade jag en middag med en gammal god vän, en sådan som jag inte säger "jag hör av mig nästa vecka" till, vi kör med snabba puckar, i kväll eller i morgon det brukar bli bäst så.
vännen hade träffat en gammal gemensam vän som gärna vill att vi skulle skrapa ihop vänner från förr och gå ut,
"nja, ska det vara nödvändigt?" undrade jag "varför ska vi hålla på och umgås med människor från förr, låt det glömda vara glömt" tyckte jag
nu är min vän inte en vän som inte säger  precis vad hon tycker och tänker och som aldrig under vår snart tjugo år långa vännskap  har avstått från att ifrågasätta mig, mitt handlande eller val.
nope jag har fått en dörr igensmälld framför näsan med ett tydligt "dra åt helvete din idiot"
nu stirrar hon på mig och säger "jahaja, nu var vi där igen!"
"där igen?" undrar jag lite trevande och försöker frammana ett minne av när vi var "där"
jodå, för ett tag sen satt vi och diskuterade hur lätt det är att prioritera annat framför sina vänner, att göra andra val och att det ibland är för sent att ångra sitt val för att vännerna inte finns kvar.
"du lovade att aldrig låta det ske igen" sa vännen och plockade fram min kalender 

se världen




har förmånen att ha ett antal tonåringar som övningskör.
inte så att jag direkt ser fram emot att bilen kommer att vara upptagen.
men just nu passar jag på att njuta.
har alltid haft en vurm som inte uppskattats av alla.
det är att se lite mer än bara det som finns just där jag åker.
vill se lite mer och har haft en tendens att när ingen förstår svänga in på en väg som går åt ett annat håll.
"kan vara kul att se vad som finns här" fungerar inte
bättre att säga "oj körde fel"
men det brukar ingen tro på, hur kommer det sig att man råkar köra in på en avfart på motorvägen när man ska rakt fram i 30 mil till?
ibland fungerar det när medpassagerarna sover men har de råkat vakna när vi befinner oss i en liten gudsförgäten håla så har jag fått mina fiskar varma.

men nu är det slut på det!
jag utnyttjar varje tillfälle till en avåkning.
"sväng vänster" säger jag och eleven kan inte annat göra i tron att det ingår i utbildningen.
och jag passar på att njuta, av att se världen!
fast visst ibland kan det vara svårt att förklara varför vi tog in rakt ut på en grusväg över en åker där det inte går att vända, vad har det med utbildningen att göra?
men jag håller god min och säger "nu tränar vi på att backa långt"
och jag njuter av att ha fått se ännu en bit av världen

jetlaggad


-du ser annorlunda ut, fräsch på något sätt, sa dottern när vi träffades på eftermiddagen
-aha, sa jag samtidigt som smusslade undan en påse från hennes hökögon.
-såg jag inte fräsch ut i morse? undrar jag
-nja, du såg lite jetlaggad ut, säger hon då

ja visst pyttsan jetlaggad,  tänker jag

fick en vichydusch med kroppsscrubb som present av syskonbarnen för ett tag sedan men efter en lång diskussion med spa anläggningen kom vi fram till att det var ansiktet som skulle scrubbas och det passar mig bra inför helgens bröllop, att se lite fräsch ut så

masserad, analyserad, behandlad, noppad, klämd och med en tung påse kom jag ut två timmar senare.
och ja, min hud var jetlaggad, som en stressad man ständigt på resande fot, hela tiden utomhus spelandes golf seglare och skidåkare det kunde man se.

mmm, sa jag och tänkte oj!

jag reser inte, utomhus? ja med hundarna en kvart om dagen och i svampskogen en halvtimme i veckan, spelar inte golf, seglar inte, jodå jag åker skidor typ vart 10:e år,
hur skulle jag se ut om jag gjorde allt detta?
vågar inte ens tänka tanken.
-men du har fin hud, sa terapeuten
-jaha ja, tänkte jag där jag låg med gurka för ögon, jetlaggad, stressad skogshuggarhud men fin?

nåväl, ingen ide att fundera hur det här går ihop, njut av stunden tänkte jag och hamnade i dvala medans ångbehandlingar, lermasker och ansiktsmassage gavs.

och jodå med mig fick jag ett behandlingsschema, en återbesökstid om 4 veckor, en drös med burkar och naturligtvis den nödvändiga "RELAXING ANTI JETLAG CREAM"

naturligtvis hittade min dotter påsen och lystet rafsar hon bland mina burkar
-va bra det här kan jag använda!
-Vad, min RELAXING ANTI JETLAG CREAM for men? undrar jag
-nej, den är nog bra för dig, säger hon och ler sitt ljuvligt insmickrande leende.





min kära syster



det är inte varje morgon du vaknar mett ett så vackert mail i inboxen.
Godmorgon min kära!
och inse att du fått ett brev av en tidigare helt okänd syster.
och inte vilken syster som helst utan en syster som fyller brevet med superlativ om hur underbar du är och inte nog med det, din nya syster bara vill slänga en massa pengar på dig (och nu snackar vi inte massa utan en MASSA pengar för en fattigsork till egenföretagare)

och nu undrar du skeptiska människa, vad är haken?
ingen!
jag får multum med pengar, satsar en hel del i välgörande ändamål och behåller en stor del.
lätt som en plätt!
och det enda jag som lillebror behöver göra är att skicka en kopia på mitt pass till min ryska systers bank i Afrika och några andra små uppgifter.

naturligtvis svarade jag min syster, ett tårdrypande brev om hur hennes belägenhet fått mig till tårar och att jag naturligtvis ställer upp för min syster (det jag ännu inte förstått om det är hon min mors dotter, min fars  eller ett barn som de fick innan alla andra oss barn som de sedan adopterade bort men jag ska ta det med mor och också varför hon hamnade i Ryssland)

nu kunde jag inte låta bli att delge och gjädja mina barn att de fått en ny faster och min kära hotelgäst att hon ska lära känna ytterligare en av mina systrar.

nu ska ni inte tro att jubel steg (de kommer det kommer med pengarna men då säger jag NEJ, den som inte tror på människans godhet skall inget ha) nej då, skeptiska och fulla av avund det är vad dom är hela bunten.

-hur dum kan man vara?
-svarade du?
-lämnade du ut ditt bankonto?
-hon kommer att stå utanför din dörr och säga att ni gift er i Afrika!
-hon skimmar ditt konto?

nej då, svarar jag ni skall få se ni små tvivlare.
min syster är en god kvinna och därtill döende hon har inte långt kvar svarar jag och snyftar över den nu inramade bilden (fick den i mail två) på min nya syster Svetlana Janovska

my precious





jodå, så singel jag är så har jag en, en my precious!

en som jag älskar mer än något annat (förlåt barn, min högt älskade hotellgäst tillika älskad älskarinna tillika särbo tillika...., familj och vänner)

men ingen slår my precious 

med my precious delar jag min jobbvardag, min helg, min ensamhet, min sorg och min glädje.


my precious vår första gemensamma resa var några blöta sommarveckor, jag, du my precious , Nina Simon och en smutt Whisky, vi njöt av livet och att bara vara. 

my precious våra mörka resor till dundrandet  av Marvin Gaye sjungande I Heard It Through the Grapevine om och om igen och många många drums Whisky.

my precious i dag är vi som ett slitsamt strävsamt gammalt par.

my precious på morgonen smyger jag in i din famn tidigt innan solen stigit upp och huset vaknat med en kaffe och morgontidningen och bara njuter av din famn som omsluter mig och får mig att möta den nya dagen.

my precious mina arbetsdagar ligger jag i din famn och i din famn är jag som mest kreativ och produktiv.

my precious mina lediga stunder ligger jag i din famn och njuter och bara är.

förlåt mig my precious, jag har burit tanken att byta ut dig, ibland har jag tänkt att du borde var lite mer modern, lite mer inne men jag har förstått att ingen och inget är som du.

min älskade hotellgäst tillika....  brukar svartsjukt fnysa åt dig    
men så fort jag vänder ryggen till så har du my precious lockat henne i din famn  såsom du my precious lockar alla och hon njuter av dig och ett sting av avundsjuks får mig att tränga mig in mellan er för inget får komma mellan mig och dig my precious

i my precious famn kan jag leva resten av min levnads dagar.

  jag älskar dig!





my precious!


semester lite här och där




ja, nu pep (eller snart piper) den lilla sommaren i väg och sammfattning så långt är:

Jaha ja!

Jag håller mig till den Holländska forskningen som påvisar att lååång semester är slöseri, man kan inte tanka energi och ork, nope bättre en kort semester här och där.

Ja, just det lite här och där men det känns inte som det fanns lite här och där heller.

Jag brukar klara mig bra utan låååång semester, har gjort det de senaste åren, klarat mig bra på lite här och lite där.  Och har den varit för låååång har jag abrutit den och sagt NOG NU!

fast just nu skulle jag gott kunna säga NOG NU på att det inte finns lite här och där semester, en liten pyttig längre helg där jag bara kunde vara utan åtminstone min dator.
OK! jag tar med mig min telefon så långt kan jag gå

ge mig lite här och där och jag lovar att jag tar med min telefon!


omvärldsanalys och lingon





jag har alltid tyckt att jag har "koll"
kanske inte så på mig själv men omvärlden.
nu visar det sig att så är det INTE
jag har fortfarande inte så god koll på mig själv
men är ganska nöjd över det, tänk vara typ runt 28 och fortfarande upptäcka nya saker om sig själv
upptäckte för ett tag sedan att jag FAKTISKT kan äta lingonsylt utan att dö!
upptäckte i våras att det FAKTISKT är avkopplande att rensa ogräs i min trädgård!

ja, jag kan rada upp FAKTISKT i en lång lista, förmodligen en hel del som helst inte bör sättas i pränt på en offentlig blogg
men en sak som är ok är att jag FAKTISKT kommer i samma byxor som jag hade Nyåret 1989-99, sen kan man undra hur det kommer sig att man fortfarande har kvar kläder som nu är 22-23 år gamla men vi struntar i det

nåja kollen på mig, nja inte helt 100 men omvärlden då?

som vanligt sitter jag vid min dator och utåt ger jag ett sken av att arbeta må det vara påsk, nationaldag eller 28 grader ute
man måste ju hålla skenet uppe och få tonåringar och hotellgäster att tycka lite synd om en så där som bara mammor annars kan göra "din stackare, du jobbar jämt!"
nåväl sitter där och "arbetar" grymtar och suckar över hur eländigt livet är för att spä på lite, då jag smygsurfar in på DNs hemsida och där hittar ett test typ "nutidsorientering
" har du hängt med i nyheterna senaste veckan?"

Glad i hågen påbörjar jag det lilla testet 10 frågor och snabbt inser jag att:
HJÄLP!
Vi fördjupar oss inte hur det gick


Men jag har en teori!
Förr när jag hade koll då hade jag tid att läsa och titta på nyheterna för att jag FAKTISKT inte jobbade så mycket.
Nu när jag inte har koll så beror det FAKTISKT på att jag jobbar så mycket att jag inte har tid att läsa tidningen på morgonen eller titta på nyheterna

Så visst har jag lite koll på hur det faktiskt är med mig!




förhindrad remake

ibland kan man behöva göra om lite i sitt liv eller sitt bo.
livet är så föränderligt och förändras av sig själv så där ligger jag just nu lite lågt så jag satsar på boet.
inte så att boet heller legat i stå men att kontinuerligt hitta nya saker att förändra är utveckling.
men förändringar är inte helt lätt speciellt om man försöker vara demokratisk och lyssna in de andra boende.
jag om min älskade hotellgäst (med lite bistånd av tonåringar) har jobbat intensivt med att remaka tak och väggar i det lilla allrummet/mat delen och det flöt
(lite grymtande från någon icke kvarboende som undrade om taken måste bli vita, kunde inte brunt eller svart fungera? jag valde att inte ta hänsyn till grymtandet)
nope vitt blev det, vitt överallt.
men sen fungerar det ju inte riktigt att sitt i sitt gamla bohag så en del for ut med en spark.
bokhyllan for utan en tår.
byrån förpasades ut med glädje.
soffbordet for utan en kommentar.
ny soffa ligger i pipeline och är check
men sen kom vi till det förbannade matbordet......
jag, bönar och ber att få byta ut det mot ett nytt och nu böönar och beeer jag, jag lägger till en och annan muta men segare förhandling har jag inte varit med om.
och jag undrar "vad ser ni i detta bord och dessa stolar?"   men inte får jag någon utläggning "nej" är svaret.
men jag kommer inte att ge mig, jag vet precis hur det skall se ut, det där nya matbordet med dom nya matstolarna i vitt skinn........

men fram tills det får jag nöja mig med det som är gjort och det är inte illa det heller....





Gott nytt år!





Ring Out Wild Bells



Ring out, wild bells, to the wild sky,
The flying cloud, the frosty light;
The year is dying in the night;
Ring out, wild bells, and let him die.

Ring out the old, ring in the new,
Ring, happy bells, across the snow:
The year is going, let him go;
Ring out the false, ring in the true.

Ring out the grief that saps the mind,
For those that here we see no more,
Ring out the feud of rich and poor,
Ring in redress to all mankind.

Ring out a slowly dying cause,
And ancient forms of party strife;
Ring in the nobler modes of life,
With sweeter manners, purer laws.

Ring out the want, the care the sin,
The faithless coldness of the times;
Ring out, ring out my mournful rhymes,
But ring the fuller minstrel in.

Ring out false pride in place and blood,
The civic slander and the spite;
Ring in the love of truth and right,
Ring in the common love of good.

Ring out old shapes of foul disease,
Ring out the narrowing lust of gold;
Ring out the thousand wars of old,
Ring in the thousand years of peace.

Ring in the valiant man and free,
The larger heart, the kindlier hand;
Ring out the darkenss of the land,
Ring in the Christ that is to be.


premiär




på min första film i 3D.
man behöver ju inte känna sig nördig i sina svarta fetskalmade glasögon för alla ser ju likadana ut.
filmen?
njo, jag gillar ju action med högt ljud...
en svart vit film med lite inslag av  gult och rött.
men framförallt gillar det där med att vara ensam med bara en tonåring så det kanske lika gärna kunde ha varit "det sjunde inseglet"


annandags reflektion








visst är det underbart med jul!
julen är ju i grunden så otroligt enkel.
det är bara att göra som man alltid har gjort och äta det man alltid ätit.

inte som inför sommaren då man behöver fundera på vad ska man göra i år?
nej, vi gör som vi brukar även om det behövs skruvas några varv då förutsättningarna förändras.

i år skulle det bli enkelt var tanken, ingen jul alls inga presenter utan firandes på en alptopp utan barn men med goda vänner.
så blev det inte.....
nej, ordning ska det vara!
Jul är tradition och så kommer det att förbli.

Köttbullsmakerskan kom på Julafton med sina köttbullar och jag tittade ner i lådan och såg några bullar rullar runt och undrade "vad är det här?"  "ett kilo köttbullar, så mycke köttbullar har jag aldrig gjort" var svaret "nej, du har inte tre tonårssöner!"  tänkte jag med en rysning och funderade på om mamma scan fanns i frysen!

en viktig tradition är julevangeliet, har kört stenhårt under barnens uppväxt medans de skruvat på sig oroligt innan de fått hugga in på maten, nu tänkte jag "nya tider, nya traditioner, vi skiter i evangeliet" men inte när maten är uppäten då frågar tonåringarna "ska du inte läsa ur bibeln?" och nu skruvade inte en enda tonåring på sig medan far läste utan alla lyssnade och begrundade allt detta som lästes i sitt hjärta.

Juldag firas  traditionellt med Julotta och juldagsfrukost hos de goda vännenrna kyrkoherdefamiljen och även om en och annan tonåringen sover över ottan så brukar frukosten dra till sig någon trött tonåring och så även i år.

Julklappar tänkte jag var en överskattad sak, jag bjuder alla till Thailand i mars det räcker eller? undrade jag.
"absolut" tyckte tonåringarna men så enkelt blir det inte.
råkade överhöra ett samtal som en tonåring hade med en vän.
"mammor är det lätt med de blir glada över en hemvirkad pannlapp men farsan han önskar sig bara dyra saker typ en Kitchen aid"
"är det så illa?" funderade jag och kom fram till att JA, så illa är det och funderade med en rysning vad jag skulle göra om barnen kom hem med en tröja eller kalsonger från Dressman!

nu blev det ingen Kitchen Aid (det blir min födelsedags present?)  utan ett bio system till sonens nya jätte tv och huruvida den är min julklapp  och vem som har betalt det är lite oklart men har en stark kännsla att den grävde ett hål på mitt konto och att min julklapp kommer att flytta med sonen den dagen det kommer likaväl som tv´n vars ägarförhållanden är lika oklara men som också grävde ett ännu  djupare hål i mitt konto.

och visst inte fick bara far en klapp utan det små tonåringarna fick naturligtvis klappar av sin far.

nåja, julen är tradition, god mat (god och god men åtminstone vet vi vad vi äter) och att umgås med varandra.

själv har jag hittat en bra julklapp åt mig själv, nya B&W golvhögtalare i svarta pianolack!



obevekligen är den här

som en lavin som inte går att hejda.
ett måste som måste överlevas.
ingen ide att sätta sig i motvärn, det är bara att hänga på, gilla läget.

jag gillar den avskalde måttliga, mest vitt med lite lite röd accent men vad man gillar är inte alltid det man får, nope det är bara att gilla läget "det skall vara som det brukar"
jodå, då blir det som det brukar.
ugnen  skurad, kulorna som skall hängas är hängda och kulor som rullar har rullat fett och lämnat ett stort hål.






GOD JUL


tack det finns de som har det värre





men efter att ha sagt det andra gången på en vecka till två olika läkare så kan man ju undra?
inte var det sagt med "glimt" i ögat andra gången då vare sig det ena eller andra ögat ville glimta utan såg ut som två stopsingnaler som skrek:
"vi tar det vanliga, en droppe varannan vaken timme, tre varje ovaken timme,  en annan droppe var åttonde och en droppe som trappas ner  var fjärde trettionde minut och den fjärde som trappas upp i sakta mak"

lite som stamkrogen:
 " the usual, Marv" och så blir man serverad sin vanliga single malt!
fast kanske inte lika kul

nej, ibland kan man undra "tack det finns det som har det värre man ska inte klaga"??
och jo, med lite perspektiv när man kravlat sig upp ur diket och "ser" lite mer sansat;

det är sant "det finns de som har det värre"


tävling på hög nivå





just nu avgörs den.
tävlingen som är på allas läppar.
tävlingen som vi trääääänat och peppat oss inför hela hösten.
det har viskats insidertips överallt.

just nu sitter juryn och kvider av vällust och njutning.

i går lades sista handen på anrättningen som kommer att slå alla med häpnad.
gjord med mer kärlek än som ryms i ett livslångt äktenskap.
mer fint vin i köttfärsen än vad en plånbok tål.
muskotnöt så färsk att den just trillat från muskotträdet.
mer fett än än vad som intas under hela julen.
färskare parmesan än ett nyfött spädbarn.

i dag avgörs det:

gör singelpappan den GOODASTE LASAGNE sonens arbetskamrater smakat???
eller vinner sonens kolegas singelmor tävlingen?

när man väl är där....







så kan man ju till slut inte låta bli att njuta...
av lite julmusik, glögg, pepparkakor, nybakade lussekatter och blinget som lyser lite här och där.

ja, jag har återigen dragit mitt strå till stacken och struktit julgardiner och kopplat in alla energislukande adventsljusanordningar medans tonåringar bakar lussekatter.
pepparkakorna blev inköpta Mor Anna men jag befarar att det snart blir att göra sig en egen deg för så ska det nog vara, att ha en  deg som suger musten av en genom att aldrig ta slut och till slut blir utsläng med granen den 20:e knut.


tekniskt död




ja, tekniskt sett är jag död....
ja, jag är inte bara tekniskt sett död, jag finns inte, vet inte var jag ska finnas om någon annan ska finnas med mig eller att andra över huvudtaget finns.

jag var tidigt med att finnas, minns dagen då jag slängde min tjocka filofax och bar hem det senaste (eller snarare det första) inom smartphones en Ericsson R380s en tegelsten där jag la in hela mitt liv.
jag har bytt upp mig kontinuerligt till mer avancerad teknik och  aldrig ångrat att jag slängde filofaxen utan stenhårt fnyst åt alla som håller ordning på sitt liv på detta stenåldersvis.
beroendet har växt med funktionerna, nu finns ALLT i min smartphone och jag planerar mitt liv, mailar, bloggar, tvittrar, facebookar, surfar och shoppar genom min smartphone.
inte så att jag bara har den till sociala aktiviteter, nädå här finns allt som jag inte orkar minnas på annat sätt, koder, bankkonton, personnummer, ja allt som gör livet enkelt att leva.

en liten feltryckning och allt är borta, helt enkelt upplöst i ingenstans och plötsligt så finns man inte!
det kan ju vara ok för en stund men att till slut inse att du inte kan ta kontakt med någon, du kan inte tanka din bil eller handla, veta var du skall vara, ja då är det är inte lika ok....

men naturligtvis din smartphone är fortfarande en telefon men inte fullt lika smart som tidigare och du kan bli nådd av andra.
tonåringar som  ringer sin far och du är ju naturligtvis lite uppfostrad och svarar ordentligt i telefon med för och efternamn då du inte har den blekaste vem som ringer och vet att uppföra dig.
"varför är du så sur?" eller ett ytterst formellt "det här är XX din son!"
säger då tonåring som inte har den blekaste aningen om det trauma du befinner dig i,
nä då tycker de tydligen att det är bättre att far svarar med "vad vill du?" "hur mycket ska du ha?" eller ett vanligt vresigt "jaa!"

inte är det kul när man blir uppringd "var är du? vi väntar på dig!"
nä, skulle inte över min döda kropp erkänna att jag inte har den blekaste aning om var jag ska befinna mig, så som jag hånat mina kollegor, chefer och andra för deras stenålders sätt att hantera sitt liv.

nä, det är bara att bita ihop, jaga nummer på eniro, leta efter koder till bankkort, och testa olika lösenord till alla de sajter som kräver det.
jag har inte vågat fråga tonåringarna vad de heter eller om jag missat deras födelsedag utan snokade reda på deras pass med namn och personnummer och har matat in det i min smartphone igen.

i dag insåg jag att jag måste köra en rövare, kom in på kontoret leende i morse och sa att jag glömt min telefon hemma, har vi något inbokat idag? under veckan?   de tittade lite underligt på mig när jag kom till månaden? resten av året? "fram till min pensionsavgång?"

jag sliter hårt för att hitta tillbaka till livet även om jag förstår att en hel del är hopplöst förlorat och är ganska glad att resan  till thailand ligger långt fram i tiden så jag hinner jaga reda på bokningsnummret och datum för flygavgången.





Tidigare inlägg
RSS 2.0