jonassingelblogg

ibland kan det vara så, att det bästa vore att parkera sig på ett ställe och bara vara där.
just nu är jag inte parkerad jag flackar runt som en skållad råtta mellan det en och den andra.
det innebär inte att det är oangenämt, inte alls, inte alls utan tvärtom.
men det är klart lite snurrigt blir det, att kastas mellan att föreläsa om "personlig effektivitet" att i nästa stund prata om "kommunikation" och däremellan prata om "ledarskap" eller varför inte "service vårt vapen" och "marknadsföring" till att hamna på teater ena kvällen till heta japanska källor en annan och slutligen en kväll tillaga sin egen yakiniku på Shogun och hela tiden medans man lagar sin fina middag fundera "var fan lämnade jag bilen?"

det är inget fel att ibland undra var man lämnat sin bil, ibland är det så det är, man är lite så där lätt disträ.
men när man inser att man för andra gången på tre dar kommer att springa runt i samma garage och försöka hitta bilen och inte vara helt säker på vilken bil det var, ja då kanske man ska parkera sig ett tag.
inte så att det är oangenämt, man kan ströva runt där i garaget och ta det som ytterligare ett äventyr i livet, titta på bilar (om det inte är jätte sent och garaget är tomt) och drömma om hur det vore att äga just den eller den eller den bilen.
men riktigt så soft blir det inte nere i garaget, när du till slut undrar om bilen är stulen eller kanske du är i helt fel garage, nä då börjar lilla hjärtat klappa lite så där lagomt taktfullt och pockande påminnandes om att "koll på läget?"

fast nu är det ju så att hade jag parkerat mig så hade jag missat så mycket, möten med andra, goda middagar, japansk tvagning och heta källor för att inte tala om bra teater med underbart sällskap.

nej, i helg kan jag parkera mig, när väl april har övergått till maj, ska jag dra igen gardinen i sovrummet för att parkera mig i min säng inte stiga upp ur min säng på hela helgen, inget fint väder som kan locka mig ut, inga måsten som skall göras, nope bara njuta i min säng med en njutningsbar gäst.
tonåringarna kommer att sucka över dekadensen men då kan jag säga "jag är ju hemma i alla fall och ni vet var ni kan hitta mig, stäng dörren!"