strömmingen i fel hals
och potatismoset i hamnade i knäet när jag inte lyckades hantera min förvåning.
"ska du säga som var singel en kvart och gängade dig så fort att ingen av oss han blinka, hur länge har ni bott ihop, sedan sommaren?"
ett retorisk påstående med en retorisk fråga på mitt lite nedlåtande påstående om att man inte ska sätta sig i knäet på någon och därmed få dennes problem upptryckt i ansiktet.
självklart och välgrundat går jag genast i försvar av mitt liv som oberoende man, må så vara att jag kanske inte i alla lägen ses som den singelmannen jag ibland försöker framstå som (ja, ja vi har hört den förut) men oberoende och självständig är jag och kommer så att vara tills jag trillar av pinn!
upprinnelsen till dialogen är en lunch med en kollega vi pratar om relationerna till kollegans nya sambos barn och dennes x, inte en helt okomplicerad historia.
"varför släppa in någon så nära inpå sitt liv, bli sambo och få alla sambons problem på halsen?"
"är det inte bättre att vara särbos? njuta av varandra när man känner för det och sedan får alla lösa sina problem med barn och x på var sitt håll?"
till slut förstår min kollega att illvilliga rykten gått på kontoret och jag är en fortsatt oberoende man må så vara inte en helt oberoende men absolut inte sambo med någon annans problem.
nope, mitt liv är just den mixen av oberoende och närhet som är så njutningsfullt.
att vara helt ensam med sina barn och bara finnas till för dem när man är det (må vara att barn tycker det finns roligare saker att göra än att finnas till för sin far)
att njuta av tvåsamheten till 100% när man är två.
att njuta den gången alla är tillsammans vi, våra alla barn, barnens flick eller pojkvänner och en och annan kusin laga mat tillsamman, äta middag och låta diskussionens vågor går höga.
inte handla mellanmjölk och inget tjafs om vem som lagar maten och vem som tar disken eller tvätten.
nope inhandlandet av mellanmjölk är min business
maten lagar jag, disken tar jag och tvätten är min.
nej att bara njuta av varandras sällskap, själar och kroppar, att dansa tätt intill, att möta nya vänner att skratta med, att vandra i natten eller varför inte jaga upp taxichaufförer eller försäljare tillsammans,
sånt som gör att man somnar med ett lyckligt leende och vaknar med en njutningsfull suck.
nope, jag handlar min mellanmjölk själv.
kollegan tittar suckande på mig och säger "mmm det var ganska skönt innan vi flyttade ihop"
